Under kvällens frassepromenad spanade vi efter norrsken. När vi stod hemma på gården igen, redo för att gå in och gett upp hoppet om att få se något norrsken så tittade jag upp och där var det! Inte så himla starkt då både månen och lite moln var framme och spökade. Men norrsken som norrsken, oavsett hur mycket eller lite det är måste man titta! Det var bara för mig och Frasse att gå tillbaka till fotbollsplanen (bästa utsiktsplatsen här omkring för norrskensspaning, dessutom endast ett hundratal meter från ytterdörren). Trots de 22 minusgraderna så var vi ute i nästan två timmar ikväll. Till och med Frasse blev less och lyckades krypa ur sin sele en gång, ett tecken på att det var dags att gå hem.