Några dagar av mitt liv

Johan var och körde skoter i fjällen i helgen som var så jag och Frasse levde livet här hemma. Långa promendader i finaste sportlovsvädret, trots att jag fortfarande var lite förkyld, men sånt går över och man vet aldrig när det bra vädret kommer tillbaka. När Johan kom hem på söndagskvällen, var det en liten hund som blev själaglad! Eller han blir alltid glad när han ser sina människor. Obligatoriskt är att Johan måste plocka upp honom, Frasse riktigt ber om det. 
Jag har köpt ett par fönsterlamor! Det behövs verkligen, blir lite mer hemtrevligt tycker jag...
Det stora blå varuhuset har slagit upp portarna här i stan! Så klart var jag tvungen att göra ett permiärbesök i måndags för att se om det var något att ha och jodå, kom ju hem med ett par fönsterlampor som synes ovan. Blir nog ännu bättre när det inte är lika mycket folk också som det är den här första tiden. 
Andra bilden visar hur färgglad jag var idag. Jag gick hem från bussen med öppen jacka, pga apvarmt ute (-2 grader, men ändå) och mötte en äldre dam som tyckte att jag såg så färgglad ut en dag som denna. Och ja, jag var nog ganska färgglad med min röda jacka, senapsgula tröja, blåa jeans och till det matchade jag med färgglada fingrar (överanvändning av karamellfärg).
Och som sagt, många promenader gör vi tillsammans, jag och Frasse. Han spanar gärna över plogvallarna, eller snarare vädrar. Ofta, när vi kommer hem, är han trött och sover en stund. Han är ändå ganska lätthanterlig vår lilla Frasse.

Senaste veckan

Det har varit jättefint väder några dagar, med både solsken och snöfall. Men det var innan regnet. Nu slaskar det ute och det är stora sjöar på vägar och i diken. Snön är numera is och slask och solen befinner sig på annan ort. Vad hände med februari och mars, för vi verkar ha april nu?
När solen kommer fram, bildas fina skuggor på vägen. Inte lika fint dock när en ska se på tv... Men i övrigt tycker jag om solen som lyser in och skapar fina mönster på väggarna. Solen visar även att det kan vara på sin plats att dammsuga ibland också.
Jag har gjort viktiga saker i liver också de senaste dagarna. Som äta glass och lägga en och annan patiens. Otroligt viktigt! Att lägga en patiens kan vara himla rogivande, speciellt om någon annan gör det. Minns när jag var liten och på morgonen innan pappa åkte till jobbet la han alltid en patiens. Jag minns ljudet, där jag låg i sängen och lyssnade, när han blandade kortleken. Kortleken som han använde finns kvar ännu hos mina föräldrar, sliten men komplett. Själv tappar jag bort kortlekar på löpande band.
Sist ut, min paraplyaralia. Hon tappade nästan alla bladen i julas, de bara föll av och jag vet inte varför. Nu har små paraplyer börjat kika fram och de kommer i rasande fart. Hon kommer att bli väldigt yvig när bladen är större, för de växer i "klasar" och inte en och en som de brukar. Måste nog plantera om henne snart.

De senaste dagarna

Jag tänkte att jag samlar senaste veckans händelser här. Det har blivit en del långpromenader och skolarbete, som en ganska normal vecka. 
Första långpromenaden för veckan med en stor och en liten varg. Den lilla vargen var ganska trött när han kom hem igen.
Det finns ingenting som protesterar inom en när en får vara ute en solig vinterdag som denna! Med snö som knastrar när en går och solen som är på väg ned efter några få korta timmar uppe, då känns det bra.
Den andra långpromenaden inföll redan nästkommande dag. Den här gången fick Frasse öva lite med gps-västen. Han skötte sig riktigt snyggt när han dessutom lyssnade oss och inte sprang till några hästar som kom gående (han är i trotsåldern, så en kan aldrig riktigt vara säker på honom just nu).
Även denna dag var det fint ute. När vi vände hemåt igen, var det fin dimma som svepte över kalhygget. Jag sörjde att jag inte hade kameran med mig.
Den tredje långpromenaden blev den jobbigaste tror jag, kanske också den längsta med sina 8 kilometer. Frasse var helt slut den kvällen och sov i flera timmar. De tidigare promenaderna fick han springa lös och fick själv bestämma tempo. Den här dagen fick han gå i koppel och det är alltid jobbigare för en liten hund. När det var dags för att sova, hoppade han upp i sängen och la sig mellan mig och Johan och somnade. Han brukar aldrig sova i sängen annars!
Detta hus! Så otroligt fint! Skulle gärna vilja bo där, eller åtminstonde kika in. Jag åker förbi huset ibland med bussen och det fångar min blick varje gång. Färgerna, fönsterna, taket, alla vinklar, hela alltet är förtjusande.
Sen har det såklart blivit en del plugg också, både på universitetet och hemma. När jag är på universitetet håller jag hus längst bort i korridoren på bilden. Inte den mest inspirerande miljön kanske. Bättre då när jag är hemma och kan sitta vid datorn och dricka min favoritsmoothie med jordgubbar, blåbär, apelsin, havregryn och turkisk yoghurt.
När den nya terminen drog igång började vi med de naturvetenskapliga ämnena och teknik. NO var något som jag tyckte var kul i skolan så det ska bli spännande att se vad jag tycker om kursen. Kommer det att vara lika roligt att lära ut som att lära?
1991 * västerbotten


HannaVic logotype